Den 25 augusti anordnades seminariet ”Fred och försoning – ett bra val” på Mos strand i Örby. Arrangörer var Föreningen Glokala Sjuhärad i samarbete med Marks kommun, Studiefrämjandet och Marks Segelklubb. Totalt ett femtiotal hittade vägen dit. Pelle Jagebys gitarrspel mjukade upp sinnena och förstärkte effekten av föreläsningarna.
Boråsläkaren Freddy Malmberg från Svenska Läkare mot Kärnvapen påminde om de fasansfulla medicinska konsekvenserna av ett kärnvapenkrig. Tanken skrämmer att någon av de nio kärnvapenstaterna skulle kunna utlösa ett atomkrig genom rent missförstånd eller på grund av tekniska missöden.

Malmberg berättade om tillkomsten av den världsvida organisationen ICAN som påverkade FN att 2017 anta en fördragstext med krav på totalt förbud mot kärnvapen. Världens regeringar och parlament uppmanas nu att underteckna avtalet respektive att ratificera detsamma.

Ögon tårades
17-åriga scouten Anna Lundberg från Lindome hade nyligen besökt japanska Hiroshima och tagit djupa intryck av vad hon mötte där. Ögon tårades hos åhörarna under hennes starka framställning som gav hopp om att den folkliga kampen mot kärnvapnen kommer att föras vidare av de unga. Falköpingsparet Annika och Ingmar Hollsing berättade om Kväkarnas arbete för fred och försoning mellan och inom länder genom tyst medling.

Under den avslutande delen av seminariet presenterades minnesbilder och TV-inslag från tiden i 1980-talets början då Mark fick epitetet ”fredskommun”. Tack vare markpolitikernas enhälliga beslut kunde Marks ideella fredsgrupp med kommunens stöd i augusti 1983 arrangera ett tio dagar långt fredsläger med tonåringar från USA, Mark och Sovjetunionen. Bara det faktum att lägret blev av upplevdes som en symbolisk bräsch i den järnridå som delade Europa. Detta hände i en tid då världsläget var mörkt och gräsrotsrörelser mot kärnvapen växte snabbt i Västvärlden.

Icke-fråga i valrörelsen
Seminariet på Mos strand 35 år senare hade sin udd riktad mot passiviteten hos dagens samtliga riksdagspartier i kärnvapenfrågan. Dessa yttersta vapens existens och ökande hot är en icke-fråga i årets valrörelse. Detta trots att ”Bulletin of Atomic Scientists” domedagsklocka flyttats ännu närmare tolvslaget än det varit tidigare.

Ingemar Gustafsson
Föreningen Glokala Sjuhärad/partnerorganisation till ICAN

Den 27 augusti 1928 ‒ för precis 90 år sedan ‒ undertecknade 15 nationer en märklig pakt i Paris. Den brukar kallas Kellogg/Briand-fördraget och innebar att man olagligförklarade kriget. Den franske utrikesministern Aristide Briand och hans amerikanske kollega Frank Kellogg hade enats om att bjuda in världens stater till denna ceremoni. Fördraget kom efter några år att ratificeras av inte mindre än 63 länder, d v s en övervägande majoritet av den dåtida världens nationer.

1920-talet hade inneburit ett starkt uppsving för fredsrörelsen både i Europa och USA. De amerikanska kvinnoorganisationerna kom att spela en betydande roll, sedan kvinnornas rösträtt blivit verklighet 1920 genom det 19:e tillägget till USA:s konstitution. En av de ledande kvinnorna var Jane Addams som kom att tilldelas Nobels fredspris 1931. Addams samarbetade med advokaten Salmon Levinson som startade en rörelse med målet att förbjuda alla krig. En annan viktig fredsivrare var den kanadensiske akademikern James Shotwell. Tillsammans med Levinson lyckades han övertyga USA:s regering om att krig skulle förklaras olagligt. Shotwell samarbetade också med Aristide Briand för att pakten skulle förverkligas. Senare skulle han bidra till att utforma stadgan för Förenta Nationerna.
Kellogg/Briand-fördraget var tyvärr bristfälligt. Det innehöll egentligen bara två artiklar, där parterna lovar att ”avstå från krig såsom verktyg för nationell politik” och ”att lösningen av alla […] konflikter […] aldrig må eftersträvas annorledes än genom fredliga medel”. Sanktioner saknades, och man angav alltså inte vad som skulle hända om någon bröt mot pakten.

Det dröjde därför inte länge förrän flera av undertecknarna valde att inte rätta sig efter fördraget. 1931 invaderade Japan Manchuriet, 1935 angrep Italien Etiopien och så fortsatte det tills Andra världskriget inleddes med att Tyskland attackerade Polen 1939 och sedan gick vidare med en rad anfall på andra länder. Detta gjorde att pakten under åren har kritiserats våldsamt och kallats både ”meningslös” och ”barnslig”. Det har också fått till effekt att historiker valt att ignorera den. Ovanligt få människor känner över huvud taget till den.

Ändå är det så att Kellogg/Briand-fördraget var ”en av de mest omdanande händelserna i den mänskliga historien” om man får tro juridikprofessorerna Oona Hathaway och Scott Shapiro i boken The Internationalists ‒ How a Radical Plan to Outlaw War Remade the World (Simon & Schuster, 2017). Enligt Hathaway och Shapiro gjorde fördraget inte omedelbart slut på krig mellan stater, men ”det markerade början på slutet” och innebar att en ny ”internationell ordning” skapades.

Före 1928 rådde den gamla världsordningen där kriget var den vedertagna lösningen av internationella konflikter. Det var makten som styrde (”might is right”) och man hade t ex rätt att erövra, döda och bedriva kanonbåtsdiplomati. Den legendariske holländske folkrättsjuristen Hugo Grotius hade redan 1625 i boken De jure belli ac pacis publicerat riktlinjerna för den gamla världsordningen som kom att gälla i 300 år. Första världskriget utkämpades sålunda enligt Grotius regler.

Det tog alltså tid innan den nya världsordningen kunde etableras, men när freden slöts efter Andra världskriget var det tydligt att man hade fredspakten i åtanke. Majoriteten av segrarländerna lämnade tillbaks de områden de hade erövrat och under Nürnbergprocessen 1945 ‒ 1946 tillämpades principen att aggressionskrig var kriminellt. Ett antal framträdande nazister fick följaktligen stränga straff. Stadgan för det nybildade FN kom också att präglas av fredspaktens syn på lösningen av internationella konflikter. Internationella domstolen i Haag inrättades 1945 och har även den bidragit till att etablera den nya världsordningen i fredspaktens anda.

Den nya världsordningen har inte avskaffat krigen men fått dem att ändra karaktär. Krig mellan nationer har i stort sett upphört medan inbördeskrigen blivit vanligare. Hathaway och Shapiro hävdar dock att världen blivit mycket bättre under de senaste 70 åren och att vi bör göra allt för att den nya världsordningen ska bestå. Ökad handel och fördjupat internationellt samarbete är viktiga beståndsdelar. De nya isolationistiska signalerna från Trumps USA är därför mycket oroande och utgör ett hot mot arvet från den fredspakt som en amerikansk utrikesminister undertecknade 1928 och som USA:s senat godkände med rösterna 85 för och 1 emot i januari 1929.

För Sverige, som också undertecknade Kellogg/Briand-pakten, trädde avtalet i kraft den 25 juli 1929. Avtalet är fortfarande bindande, liksom för USA, där det ingår som en del i det som Artikel IV i USA:s konstitution kallar ”the supreme Law of the Land”. Det finns alltså anledning att fira den 27 augusti som en fredens dag i våra länder.

Åke Widfeldt
2018-08-27

Inför det stundande valet i september inbjuder föreningen Glokala Sjuhärad till en gemenskapsdag vid Mos Strand, Öresjön, Örby lördagen den 25 augusti 2018. Alldeles i närheten av Mos Strand anordnade fredskommunen Mark ett läger för amerikanska, sovjetiska och svenska ungdomar för precis 35 år sedan. Vi vill också påminna om att en majoritet av svenskarna önskar att våra valda representanter ska ratificera det kärnvapenförbud som FN beslutade om förra året.

Program:
Under dagen medverkar trubaduren Pelle Jageby med sång och musik.
11.00 – 11.30 Vi bjuder på fredsfika.
11.30 – 11.40 Glokala Sjuhärads ordförande Eva Berggren hälsar välkommen.
11.40 – 12.20 Freddy Malmberg från Läkare mot kärnvapen (som fick Nobels fredspris 1985) talar bl a om de medicinska konsekvenserna av ett kärnvapenkrig.
12.20 – 13.00 Scouten Anna Lundberg, som besökt Hiroshima, talar om scoutrörelsens fredsarbete.
13.00 – 14.00 Vegetarisk lunch. Kostnad: 50 kr.
14.00 – 15.00 Annika Hollsing berättar om Vännernas samfund (kväkarna) som arbetar mycket aktivt för fred på många håll i världen. Efter föredraget samtalar Åke Widfeldt med Annika och hennes man Ingmar om kväkarnas fredsarbete.
15.00 Ingemar Gustafsson talar om fredslägret 1983 och presenterar lägerdeltagarna Mårten och Yvonne som lovat vara med på vår fredsdag. Därefter vandrar vi till minnesstenen för fredslägret 1983, där vi genomför en liten ceremoni. Vi promenerar sedan tillbaka till Mos Strand och avslutar med fika. (Vi kommer att åka bil till minnestenen om det blir dåligt väder. Den som har svårt att gå erbjuds också att åka bil.)
C:a kl. 17 Avslutning, fika.
Arrangörer: Glokala Sjuhärad, Marks kommun, Studiefrämjandet

Kärnvapenfrågan och valrörelsen
I dagarna är det precis ett år sedan 122 av FN:s stater enades om ett avtal som förbjuder kärnvapen. För att ett sådant avtal ska gälla måste varje lands regering skriva under det och landets riksdag godkänna det. I Sverige är de politiska partierna splittrade i denna fråga trots att en majoritet av befolkningen (86 %) i en SIFO-undersökning sagt ja till avtalet.
Tyvärr diskuteras denna fråga inte alls i debatten inför riksdagsvalet i höst. Det är oerhört viktigt att de blivande riksdagsledamöterna sätter sig in i något som är så avgörande för det fortsatta livet på vår planet. Kärnvapenmakterna fortsätter att investera miljarder i uppgradering och modernisering av kärnvapnen och vägrar att fullfölja det löfte man avgivit i det s k NPT-avtalet, där man enligt artikel VI åtagit sig att arbeta för att avskaffa dessa vapen.
Nyligen har nobelpristagaren ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons) låtit YouGov Deutschland GmbH genomföra en opinionsundersökning i fyra europeiska länder som är NATO-medlemmar och som har kärnvapen utplacerade inom sina gränser. Frågan gällde om de ska godkänna FN:s kärnvapenförbud. Resultatet blev att en majoritet i alla fyra länderna vill att man ska säga ja till avtalet och att bara c:a 15 % vill att man ska avstå:
Belgien: Ja 66 %, Nej 14 %
Nederländerna: Ja 66 %, Nej 16 %
Tyskland: Ja 71 %, Nej 13 %
Italien: Ja 72 %, Nej 15 %
I Sverige gäller diskussionen framför allt om det militära samarbete som man inlett med NATO skulle äventyras om man godkänner kärnvapenförbudet. ICAN menar att detta inte är fallet. Det kan därför vara intressant att se vad invånarna i dessa fyra NATO-länder anser.
Vad tycker våra riksdagskandidater?
Själv vill jag inte rösta på dig som säger nej till FN:s kärnvapenförbud.
Åke Widfeldt
Föreningen Glokala Sjuhärad (partnerorganisation till ICAN)
(Huvuddelen av denna text publicerad i Borås Tidning den 13 juli 2018)

ICAN, International Campaign to Abolish Nuclear Weapons tilldelades Nobels Fredspris 2017 för sitt arbete att införa ett globalt kärnvapenförbud. Tack vare ICANs ansträngningar togs ett första steg mot ett sådant förbud den 7 juli 2017 då 122 stater i FN:s generalförsamling antog en förbudskonvention. Arbetet med att få världens länder att skriva under och ratificera konventionen om kärnvapenförbud pågår nu för fullt och där är ICAN mycket aktiva tillsammans med sina partnerorganisationer i 100 länder.

Den 17 juni fick föreningen Glokala Sjuhärad besked om att man antagits som partnerorganisation till ICAN. Föreningen betonar sambandet mellan globala och lokala frågor. Kärnvapenhotet är en global angelägenhet som får oerhörda lokala konsekvenser och måste därför aktualiseras i våra lokalsamhällen i Sjuhäradsregionen i Västra Götaland där vi verkar i ett antal kommuner.
Aktiviteter som Glokala Sjuhärad bedriver i detta sammanhang:
• Deltar i aktioner där vi ber människor skriva på uppmaningar till den svenska regeringen att godkänna FN:s avtal om kärnvapenförbud. Två omgångar namnunderskrifter har redan sänts in till den svenska regeringen.
• I våra digitala nyhetsbrev uppmanar vi de läsare som inte kunnat skriva på våra listor att delta i den namninsamling för kärnvapenförbud som Svenska Greenpeace genomför via internet. Vi har också informerat om ICAN vid möten i Borås. Inför riksdagsvalet vill vi dessutom uppmana våra nyvalda politiker att arbeta för att Sverige ska skriva under och ratificera konventionen om ett kärnvapenförbud.